Här nedan hittar du de kommentarer och synpunkter jag fått från deltagare under säsongen. Och jag hoppas givetvis på dina efter att du deltagit. Maila mig på annelie@theretreat.se

Kommentarer

Kurser och retreat

Mitt möte med Annelie Block, yoga och meditation

Att leva är inte alltid lätt och jag har många gånger känt mig skadad och sårad i livet både av andra och mig själv. Det handlar om: En trasslig barndom med komplicerade föräldrarelationer, två havererade äktenskap, en evig känsla av att inte räcka till, inte duga som man är och att kompensera en sviktande självkänsla med en intensiv yrkeskarriär, pengar och fel partners. Under de senaste tre åren har jag förlorat två av mina bästa vänner i cancer och min mamma kämpar nu förtvivlat mot samma sjukdom.

Min kappsäck har under ett antal år varit allt för tyngd av sorg, skuld och otillräcklighet. Jag har många gånger haft en känsla av maktlöshet över mitt eget liv. I omgångar har jag prövat ALLT från samtalsterapi till lyckopiller. Jag har läst tonvis med böcker om stresshantering och förverkligande. Jag har ”nosat” på olika livsfilosofier, för redan som liten flicka hade jag en stark känsla av att det finns en inneboende kraft inom alla människor det gäller bara att hitta den.

Som någon klok sa:
”Det enda vi kan vara helt säkra på i livet är att vi föds och att vi dör”.

Med den meningen i bakhuvudet bestämde jag mig för att helt enkelt bara sticka iväg och ”bara” bry mig om mig själv och min son en stund. Sagt och gjort det blev den härliga ön Koh Lanta/Thailand i två månader. Min son gick på svenska skolan, utvecklades enormt i sitt skolarbete, träffade massor med nya vänner och ”tankade” självförtroende och sol hela dagarna. För att inte tala om lyckan att mamma hade tid, var med, såg och lyssnade.

Det tog inte lång tid förrän jag av en ren händelse blev introducerad för Annelie Block och hennes Yoga & Meditationskurser. Min första känsla var att det lät lite väl ”flummigt” för mig att kunna uppnå ett inre lugn, genom att slå knut på sig själv och sitta med benen i kors och blunda. Det kändes också som att det egentligen var ”träna” jag ville, bli trött, svettig och muskulös. Jag anmälde mig trots allt till Yogan.

Första lektionen var en riktig aha-upplevelse! Framför mig står en kvinna (Annelie) i min egen ålder och delar med sig av sina livserfarenheter som innehåller egentligen allt jag också känt. Hon står där med ett smittsamt leende och ett påtagligt lugn och berättar att ALLA har verktygen, det gäller bara att hitta dem. Jag blir också alldeles tagen av Annelies späda men muskulösa kropp och hennes stolta hållning, jag tänkte ”å faan, vad ska man skylla på nu??”

Första lektionen var lätt och svår på samma gång. Lätt på det sättet att man kom igång snabbt med rörelserna och framför allt för att man” Yogar för sig själv och med sig själv”. Svårt för att man måste fokusera enbart på sig själv, sin andning och kroppshållning och släppa tankar på annat eller vad närmsta granne har för sig. Svårt också för att man känner sig som ett ”kassaskåp” när man böjer sig framåt och inte kan nudda golvet, knappt knäna. DET ÄR JOBBIGT! Både jag och mina kompisar (även unga killar och vuxna män) var helt slut och dagen efter liksom sved varenda muskel i kroppen. Veckorna går och sakta men säkert börjar jag känna att jag kan ANDAS! Jag känner mig piggare, jag kan koncentrera mig och har lättare att styra över mina tankar, till och med få stopp på dem. Helt plötsligt börjar hela kroppen liksom strama upp sig, magen putar inte riktigt som förr och armarnas ”sladder” avtar. Så en vacker dag händer det! Utan att tänka gör jag alla rörelserna i ett flytande tempo och plötsligt kommer jag ner med handflatorna i golvet, jag fattar ingenting! Magic! Säger Annelie och skrattar. Det var länge sedan jag kände mig så nöjd med mig själv och det bästa av allt är ju att JAG lyckats med något som jag trodde var helt omöjligt.

Jag fortsatte sedan med en introduktionskurs i meditation. Efter Yogan var det inte så svårt att komma in i själva ”meditationstänket”, att praktiskt göra det är en annan sak. Återigen träning på avslappning och fokusering men också stor insikt om vad våra känslor och tankar gör med oss och vikten av att få ”tyst i skallen” och leva i nuet. Det som var mest påtagligt när jag började lära mig meditera var att jag fick en god nattsömn och att de tårar som ibland kom under passen lättade mitt inre och lämnade plats för annat. Skönt som bara den!

Sammanfattningsvis har jag sakta lärt mig hitta i min egen verktygslåda. Jag vet när jag skall använda skruvmejsel eller hammare. Den kunskapen ger mig trygghet, ett inre lugn och ett helt nytt perspektiv på livet.

Annelie! Jag vill tacka dig för att du är en sån otroligt begåvad instruktör men också en stor inspiratör. Framför allt vill jag tacka dig för att du lever som du lär. Jag önskar att alla skulle kunna få vara med om och lära sig detta!

Varma hälsningar

Charlotte Ek

Koh Lanta Dec-Feb-07
c.mess@hotmail.com

Till Annelie.

Tack för att jag fick landa med dig på Ko Lanta, efter en mycket hektisk sommarsäsong på Strandbryggan sjökrog i Stockholm, kom lugnet och harmonin till mig på mina yoga-stunder hos dig på mornarna. Då man är en hårt arbetande ensamstående mor i Stockholms kapitalistiska centrum, finns det inget som kan mäta sig med vad man uppnår med att yoga till bruset av vågorna nära stranden. Nu är jag så priviligerad att jag har möjligheten att arbeta hårt halvårsvis och hitta lugnet och vara med min dotter med full närvaro halvårsvis. Jag ser fram emot att stanna längre än 2 veckor nästa vinter.  Vilket kommer att innebära att det ska mycket till innan stressen äter upp mig inför nästa säsong. Jag rekommenderar ett besök på Ko Lanta med Annelies yoga och meditation till alla som börjar närma sig gränsen till utbrändhet och framförallt till dem som inte ens nått dit, börja så slipper ni se skymten av den berömda väggen någonsin.

Tack för senast.

Med vänlig hälsning, Lena Nygårds, Krögare, Stockholm

Annelie är en inspirerande ledare och en fantastisk coach

Jag gick yogakurser och meditationskurs under Annelies ledning under vintern 2006/2007. Annelies inspirerande ledning och coachning ledde mig till framsteg som jag inte kunde drömma om annars!

Annelies helhetsperspektiv och förmåga att möta de olika kursdeltagarna på den nivå som just de behöver är unik. Att hon dessutom arbetar i en fantastisk miljö där havet, solen och lugnet har en rent läkande kraft gör att jag varmt kan rekommendera henne till vem som helst som vill ta möjligheten att stärka sig och läka och få en uppsättning kraftfulla verktyg att ta med sig hem igen.

- Konsult 40 år, Stockholm

Till Annelie

Vi är ett par som under de senaste åren ägnat mycket tid åt personlig utveckling. En av oss är färdig gestaltterapeut och verksam som ledarutvecklare i sitt dagliga arbete, den andre av oss är mitt i sin 4-åriga gestaltutbildning. Vi tycker att Anneli är unik i sitt sätt att förmedla kunskap. Hon har ett äkta engagemang och en stark inre drivkraft. Hon väcker lust att utforska, utmana och våga - både när det gäller Ashtangayoga och Vipassanameditation.

Annelie inspirerar - vi kommer båda att medverka vid hennes retreat i Ålabodarna i juni. Vi har också beslutat oss för att åka tillbaka till Koh Lanta i december för att fortsätta ”gå i lära” hos Annelie.

Tomas, Gestaltterapeut och ledarskapskonsult

Cissi, Projektledare inom IT

Tack Annelie!!
För din medverkan till underbara månader på Koh Lanta.
Astanga yogan är en fantastisk träning för både kroppen och själen. Jag har
tränat yoga i Sverige tidigare men aldrig upplevt det så effektivt som nu.
Koh Lantas avkopplande miljö och dig som lärare, gör det till en oslagbar
kombination!
Och meditationen, med dina kraftfulla verktyg som hjälp, ett sätt för mig
att finna lugn i min annars så stressade själ. Lära sig se andra värden i
livet och att njuta av varje ny dag med ett öppet sinne.
Jag önskar att alla fick uppleva det jag upplevt under min träning
tillsammans med dig Annelie. Det är någonting vi alla skulle behöva.

Med vänlig hälsning
Malin, 33 år, Egen företagare, Stockholm.

070630

TILL ANNELIE...

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja och hur jag
ska kunna sätta de rätta orden, på allt som hände på
Koh lanta...
Men förra hösten hade jag tappat mig själv totalt, var
så vilsen. Jag visste att jag var tvungen att göra
något, så när min Svenska yoga lärare skulle åka till
koh lanta för att ha yoga kurs, så anmälde jag mig
direkt. Men i sista stunden fick jag veta att den vart
inställd. Så vad skulle jag göra nu....Men jag
bestämde mig för att packa väskan och åka till koh
lanta själv i 1 månad. Jag hade fått reda på att det
fanns en svensk kvinna där som hade yoga kurser. Och
det var Annelie...
Första dagen jag kom dit ringde jag Annelie och
frågade om när jag kunde börja yogan och det var inga
problem, jag var välkommen att köra igång redan på
måndag.
Så jag körde sen yoga varje dag, den hjälpte mig att
hitta tillbaka till  "min" kraft, med hjälp av
Annelies fokusering och närvaro. Jag började även att
praktisera Vipassana meditation i templet med Annelies
lärare. För mig är det första gången jag fann ett
redskap som jag kunde använda mig själv av, inte bli
beroende av "terapefter". Att själv kunna hantera
"tankarna", som styrt mitt liv.
Så yogan och vipassana meditationen vart mina fasta
punkter varje dag, och vissa dagar var väldigt tuffa,
tufft att möta mig själv. Men med  hjälp av
Annelies kloka ord, kraft och hennes livslust hon
sprider runt sig, så fixade jag även de dagarna.

Ja på koh lanta fann jag mig själv igen. Men man måste
ju forsätta att ge näring till en liten blomma, som
börjat blomma...
Så jag åker själv dit i vinter igen.

Tänk vad livet visar en vägen, bara man vågar säger ja
och  följa det.
Hade min kurs som var tänkt från början blivit av,
hade jag aldrig mött Annelie, aldrig kommit till
templet...

Tack Annelie för allt du delar med dig av.

20070910

Jag tog min längtan på allvar….

Min dröm att få åka till Koh Lanta under en längre tid blev för mig inte bara en resa i tid och rum på en mycket vacker ö, utan även en slags inre resa. Tack vare Annelies kurser på Koh Lanta har jag fått en nystart i mitt liv.

Annelies yogakurs blev en hjälp för mig att må fysiskt bättre men skapade även ett fridfullt sinnestillstånd. Jag liksom njöt av att ”bara vara”. Annelie inspirerar en till att åstadkomma mirakel med sin gamla, stela och spända kropp. Via kroppen fick jag nu öva tålamodet och jag blev mer koncentrerad och fokuserad vilket var jättebra för meditation.

Annelies meditationskurs har blivit det bästa jag gett mig själv. Genom Annelies professionella och trygga vägledning så har jag fått verktyg som fungerar så att jag själv kan lösa problem som uppstår på min väg. Meditationen skapar för mig en förmåga att vara i nuet. Nu kan jag i min vardag vara mer centrerad och behålla andningen mitt i förvirring och stress. Jag känner äntligen helhjärtad närvaro och en sann glädje över bara små, små saker i mitt liv.

Med sann glädje gick jag också vidare till Vipassanameditationen i templet med Tan Adjan. Genom den dagliga meditationen och tålmodig vägledning av Tan Adjan och Annelie har en sann, djup personlig positiv förändring blivit möjlig. Besvikelser, rädslor och negativa tankar har inte längre makt över mig. Jag har fått en slags ”tankekontroll”. I stället så växer medkänslan och kärleken sig starkare och jag har nu möjligheten att utvecklas andligen. Meditationen har gett mig många insikter som inte stannat vid en tanke utan också lett till handling. Jag har börjat skala bort allt det oväsentliga som slukar min tid och oroar mig mindre för det som ända aldrig sker. Vilken styrka och frihet att själv nu ha redskap som fungerar för att kunna möta sig själv och växa som människa. Det allra finaste med det är att hela min familj och min omgivning också har påverkats i positiv riktning.

Visst kan livet här hemma vara tufft många gånger. Jag har varit utbränd och möter hela tiden extra påfrestningar i vardagen men den regelbundna meditationen ger mig psykisk balans och jag får vägledning inifrån. För mig finns det inga materiella ägodelar i världen som kan mäta sig med den rikedom av kunskap och kärlek jag fått med mig utav Annelie och Tan Adjan . Jag har fått en skatt med mig för livet. För mig har det lett till ett mycket lyckligare liv på alla plan.

Min längtan ledde mig helt rätt!

Mötet med Annelie är för mig oförglömligt. Man känner genast hennes helhjärtade engagemang och att hon drivs av medkänsla. Min upplevelse är att hon har en alldeles unik förmåga att se och ”lyssna in” vad varje kursdeltagare behöver för att själv sedan kunna vända sitt liv i rätt riktning.

Tack från djupet av mitt hjärta Annelie.

Linda Forslund, 48 massageterapeut/ sjuksköterskestud./egen företagare

20070914

2006, nyårsafton i Thailand upptäckte jag knölen i mitt högra bröst. En blåaktig strimma och fördjupningar på insidan av bröstet fick mig att misstänka bröstcancer.  När jag kom hem så följde det första sjukhusbesöket av många som bekräftade mina misstankar. Jag var redan före beskedet om min cancer en tilltufsad själ med ett decennium av sorger, mina föräldrars för tidiga död och ofrivilliga skilsmässor samt parallellt med det ett alldeles för rörigt arbetsliv som resulterade i utbrändhet.
Jag bestämde mig tidigt för att åka tillbaka till Thailand när all behandling av cellgifter och strålning var klar. För att kunna hålla på tidsplanen under hela behandlingsperioden, så isolerade jag mig hemma eftersom immunförsvaret sjunker nästan till noll. Jag åt mat som innehöll mycket antioxidanter för att blodvärden skulle vara bra och jag drack ingen alkohol.
Jag ville inte vistas på behandlingshem via landstinget och prata bröstcancer med andra kvinnor. Varje sjukdom är unik så även rehabiliteringen, och jag ville rehabilitera mig tillbaka till livet med hjälp av värmen och atmosfären som jag njuter av när jag är i Thailand. Så för mig var det så självklart att jag skulle tillbaka, och så blev det. 2½ månad för att vila, må bra och bara vara. Jag hade via Internet hittat yogakurser, seminarier i livsstil och meditationskurser som jag ville ägna mina dagar åt. The Retreat hade yoga och seminarierna fanns hos en annan arrangör. 
Försäkringskassan höll på att stjälpa min resa med att inte bevilja sjukpenning för så lång tid. Jag skrev ett brev till dem och förklarade tydlig att mina avsikter med resan var att stärka min själ och kropp för att återgå till arbetet på fulltid. Jag fick beviljat en månads sjukpenning vilket tillhör ovanligheterna samt att arbetsgivaren hjälpe mig med resten av ledigheten och jag kunde åka på mitt livs resa.
På parkeringsplatsen utanför Southen Lanta Resort träffade jag den kvinna, tvärhand lång som hjälpte mig att pussla samman min kropp och själ igen och som kom att berika mitt liv.
Annelie, yogafröken och levnadskonstnär. Att lära sig fokusera i mig själv och i min takt samt tillsammans med andra var en lisa för själen. Jag älskade att gå till hennes ”Sala” och yoga. Mina leder och muskler som hade tagit så mycket stryk av cellgifterna mådde så bra. Kroppen mådde bra, och jag kände hur starkare jag blev dag för dag och att jag faktiskt kunde sträcka på ryggen när jag gick.
Efter en månads yoga så ”övertalade” Anneli mig på ett ödmjukt sätt att jag var redo för att ytterligare koppla samman kropp och själ med en meditationskurs. Någon meditationskurs hade jag bestämt mig för att inte gå eftersom jag inte visste om jag var förmögen eller ha kapacitet att ta hand om resultatet. Som vanligt tar livet andra riktningar än tänkt och planerat.
Jag provade och det beslutet ångrade jag inte. Det var en så otrolig känsla att ligga i denna ”Sala” på kvällen när det var alldeles mörkt omkring och höra cikadorerna och Anneli prata och guida i meditation. Det var en upplevelse, och en befrielse att kunna komma bort från några tunga ok som tyngt mig genom åren.
Efter några meditationstillfällen så förde vi samtal om vilket förhållningssätt vi har till livet, i möten med människor och till de personer vi har förlorat. Dessa samtal blev givande för mig och som jag fortfarande använder i min läkningsprocess
Anneli gav mig en handbok att ta till när livet känns stressigt och tränger sig på så det blir svårt att andas p g a  alla måsten och göranden, både privat och i arbetslivet.
PS. Något seminarium i livsstil blev det inte. Jag nådde mitt mål med yoga och meditation och mår idag bra och har fått ett nytt intresse. DS
Vi ses igen.
Många kramar från Ingela, Projektledare

080225

Koh Lanta har sedan många år varit mitt favorit resmål, men sedan jag fann The Retreat och Annelie är det mitt paradis. Efter flera månaders sjukskrivning för fysisk och psykisk utmattning bestämde jag mig för att åka till Koh Lanta och träna yoga, på så sätt kom jag i kontakt med Annelie. Som vanligt ville jag träna hårt och maxa mitt schema, men Annelie övertalade mig att jag behövde ge den mentala delen och meditationen en chans, att det var mitt mind som behövde stillas för att jag skulle bli hel igen. Så rätt hon hade, som i allt annat. Annelie visade sig vara den klokaste kvinna jag träffat, från början såg hon hela mig och alla mina behov. Med långa samtal, meditation och en fantastisk yoga började jag med Annelies hjälp att läka. Jag slängde mina antidepressiva mediciner, halverade mitt insulinintag (jag är diabetiker), mitt blodtryck blev normalt och flera av mina smärtor i kroppen lättade eller försvann helt.
Men bäst av allt, mitt medvetande och min mentala närvaro kom tillbaks, mina sinnen fick åter liv och jag började hitta mig själv igen. Plötsligt kände jag nya smaker, lukter, syner och kände lycka igen. Tack Annelie för den kraft du ger, din vishet, de livsverktyg du förmedlar och för ditt enorma hjärta. Jag ser fram emot mitt nästa retreat på Koh Lanta, det kommer att bli många, många fler.

Anna, chef inom finansmarknaden

080530

Annelie,

Efter en termin på Lanta var det dags att återvända hem. Detta med både förväntan och viss bävan. Jag är övertygad om att tiden här på Lanta har förändrat mig. Hur mycket återstår att se när jag varit hemma ett tag.

När jag kom till Lanta hade jag inga tankar på yoga eller meditation. Jag hade studier att genomföra. Jag kom dock i kontakt med Annelie och anmälde mig till yogaklass och gick tre gånger i veckan. När jag började insåg jag hur splittrad jag förmodligen var, antagligen likväl som de flesta människor med vår västerländska stressade livsstil. Hur ofta stannar vi upp och fokuserar på oss själva och på nuet?
Jag märkte hur skönt och välbehövligt det var att med yoga, att få samla ihop sin energi och fokusera på rörelserna. Efteråt blev man piggare, kände sig allt vigare och fick allt mer kontroll över sin kropp. Detta kändes riktigt bra. Det känns roligt när man en dag plötsligt når dit man vill i en rörelse och i alla fall någorlunda behärskar andningen.

Yogan var ganska tuff så den gav resultat  snabbt, tyckte jag. Att få möjlighet att yoga flera gånger i veckan gör att man utvecklas mycket. Annelie är verkligen en mycket engagerad ledare som har förmåga att motivera och inspirera men även att uppmuntra och få deltagarna att se både små och stora framsteg. Jag hade bara yogat lite till husbehov innan men kände att det var okey att delta. Alla yogar efter sina egna förutsättningar vilket känns bra. När jag började känna mig säkrare på balans tex. på att stå på ett ben och därmed inte var så splittrad längre kände jag mig starkare både fysiskt och mentalt och väldigt nöjd med mig själv.

Genast när jag hörde talas om meditationen kände jag att det var något för mig. Jag valde att lägga annat åt sidan för att helt enkelt utveckla mig själv via mindfulness och få verktyg som hjälper till att bearbeta sådant man lägger åt sidan när det händer för det är jobbigt och svårt men ändå förföljer det en i livet sen och tar energi.
Man kunde välja privat- eller gruppmeditation. Jag valde privat. Ett mycket bra val!
Det kändes bekräftande och välbehövligt att så mycket tid kunde läggas på bara mig så att jag skulle få verktyg att hantera både det förflutna, nuet samt försöka lära mig förebygga att negativa energier får övertag om mig i framtiden så att jag inte blir ett offer för omständigheterna utan istället kan se möjligheterna.
I egenskap av mamma samt heltidsarbetande är jag inte van att ta tid till mig själv så jag är mycket tacksam att jag fick den möjligheten. Hur lätt är det inte att man tappar fotfästet kring sin egen person när ekorrhjulet bara snurrar hemma?
En inre resa tar fram många känslor och ruskar om ordentligt stundtals, men man kommer ut på andra sidan med en annan medvetenhet och lite annat tankesätt vilket jag är oerhört glad och tacksam över.
Anneli känner också när man inte mår bra vilket är fascinerande och betryggande. En morgon efter våra meditationsveckor kände hon att jag mådde dåligt och kom förbi och sa att hon inte lämnar mig i sticket. Det var exakt vad jag behövde höra just då.  Tack igen Annelie det betydde oerhört mycket!
Att gå på yoga och meditation har samlat ihop mig som person och hemma i vardagen igen är det upp till min egen disciplin.
Jag är mycket tacksam för de livsverktyg som jag fått. Anneli är en oerhört engagerad och inspirerande ledare och omtänksam medmänniska och jag rekommenderar varmt alla att besöka hennes retreat på Lanta.

090105 Catharina.

Till Annelie

Jag är en kvinna mitt i livet som ägnat mycket tid åt min egen och andras utveckling och arbetar sedan 15 år tillbaka som organisationskonsult.
Jag startade år 2009 i Kho Lanta med en meditationskurs hos Annelie och deltog också i Yoga klasser dessa 2 veckor.
Min upplevelse av dessa 2 veckor var att det var helt fantastiskt att landa med mig själv och komma ner i kroppen. Annelies tanke att boka massage för mig, att delta i meditationskursen och Yogaklasser var verkligen ett bra sätt att snabbt komma ner i sin kropp och träna på att vara i nuet även om det är jobbigt att komma från väst med all stress i kroppen. Massörerna som  anlitades varit mycket duktiga och gjorde min kropp 10 år yngre dessa veckor - helt underbart.
Att Annelie är generös med tips och idéer och hjälper till på alla sätt uppskattade jag också  och förgyllde min tillvaro i Thailand.
Känner också att dessa två veckor fått mig att komma igång att meditera och leva mer i nuet efter 2 veckor i Sverige trots att jag har haft fullt upp med jobb.
Kan varmt rekommendera detta till alla som vill ha tid med sig själv och lyssna på sin kropp.
Januari 2009
Ann-Charlotte

Min comeback i combat

Sedan ca 1 år tillbaka är jag sjukskriven p g av stress relaterad symptom, både fysisk och psykisk, orsakat av många år av hårt och krävande management arbete inom IT branshen och en rörigt privatliv. Jag har provat bli frisk i Sverige genom terapisamtal med diverse psykologer och senast även medicinering. Inget har hjälpt, tvärtom, kändes det som jag gick ett steg fram och 2 back.

Jag började leta efter alternativa metoder, eftersom konventionell medicin inte hjälpte, försökte t ex med healing, men det hjälpte endast stundvis, kände mig laddat strax efteråt men lika tumt efter några dagar. Det räckte inte... och då kom idèn med meditation och yoga. Det fanns massa kurser i Stockholm , men jag kände att det var inget för mig, eftersom jag hade en hetisk privat liv, där jag inte lyckades hitta stressfria områden. Jag ville rymma ett tag från alla måsten och bekymmer som höll mig nere och ville bara focusera på mig själv, vara med mig själv.

KohLanta i Thailand är en ö som jag har besökt flera gånger och trivdes jättebra. Jag blev glad när jag hittade länken med Annelis kurs. Jag tog kontakt med henne och jag blev så rörd över hur välvillig och flexibellt hon var med att utforma kursen just efter mina behov. Jag var inte van vid det. Jag bestämde mig att åka och träffa henne. Vilket möte... det var något mycket kraftfullt i henne, kändes tryggt att prata och öppna mig. Jag fick genast förtoende för Annelie, och kände att jag kommer att få det jag behöver.

Åkte i Sverige, packade och tog planet tillbaka till Krabi. Vilket bemötande jag fick... taxi väntade på mig vid flygplatsen, väl hemma i huset bemötes jag med exotiska Thailändska frukter (det var pricken på i efter 24 timmars resa) , och morgonen därpå blev jag väckt av ett varmt leende från Annelie samt. reflexiologen som gick igenom min kropp ... kände plötsligt att det finns hopp ..

Min behandling bestod av yoga, meditation, reflexiologimassage och långa samtal (som visade sig tuffa ibland, det är jag tacksam för, de fick mig att tänka). Allt detta har jag genomgått mycket intensivt under 5 veckor. Det var så nytt... från att försöka hitta andan och ”följa luften”, focusera inom yoga, släppa alla tankar och ljud i meditationen, bli ”torterad” i reflexiologi massagen för att sedan känna mig som pånyttfödd, träna att leva i nuet genom att räkna vågorna i havet eller leta ”rätt” snäckor på stranden, lära om sig att tänka och var med mig själv, med JAG .....det var som jag klev in i en annan värld, som jag aldrig vill tappa kontakten med. Vilket koncept!

Mina förväntningar för kursen var väldigt blygsamma: att kunna slappna av lite, komma ifrån bekymmer och bli av med mina smärtor i axel och rygg.

Resultatet har överstigit mina fantasier. Jag har inte bara lärt mig att slappna av utan jag kan numera meditera – jag ”känner” min själ.... för vilket jag trodde aldrig att jag kommer att lyckas med. Mina smärtor och förhårdnaden i axeln är t ex. borta, GONE. .. jag kan t o m grundyoga.. Jag tror att jag har förstått hur ska jag kliva upp på läktaren och följa matchen utan bli indragen i spelen....låta alla negativa tankar rinna av ...

Det finns en prövning kvar: att lyckas integrera allt det jag har lärt mig - nu när jag ska åka hem till ”välfärdsamhället” . Jag känner nu, att jag har fått ta del av vetskapen om hur kraftiga verkyg vi har inom oss. Använder vi de så kan vi förflytta berg...eller bara möta verkligheten med en leende.

Den utbildningen / behandlingspaket i kombination med miljöombyte och en fantastisk lärare är enastående effektiv. Anellies engagemang, stora hjärta, insikt och medmänsklighet gav mig inte endast knuffen som jag behövde, utan hon även tårar av glädje...

En sådan effekt skulle jag aldrig kunna få hemma i Sverige.

Tack Annelie

Roxana B, 3 barnsmamma, Chef inom IT branschen

Jag hade tappat bort mig själv totalt, deltagit i en kurs i terapi/personlighets-utveckling, under en längre tid. Nu var jag färdig med den och kände mig som ”Bambi på hal is”. Visste inte riktigt vad jag skulle göra som nästa steg, kände att jag behövde fortsätta att jobba med mig själv men hur då?

Familjen beslöt att spendera några veckor för att hitta lugnet på Lanta. Jag träffade dig, Annelie och påbörjade yoga och den privata meditationskursen.

Detta var startskottet för mig att komma tillbaka till mig själv. Jag är så oerhört tacksam att jag träffade på just dig, Annelie! Det var på något sätt så självklart att detta var nästa steg för mig.
Efter detta första möte, blev det ytterligare några veckor på Lanta. Jag bara måste få fortsätta, att få mer av yoga och meditation, ge detta till mig själv.

Känslan och lugnet som jag fått från våra sittningar, kommer jag alltid att bära med mig!
Det magiska att, väldigt tidigt på morgonen, promenera i mörkret till din sala med ficklampan och månen som ljuskälla. Meditera i skenet av alla ljus du tänt. Samtala om det som kommit upp, med rosa morgonsljuset som spred sig över salan.

Du underbara kvinna! Tack för alla dina insikter och klokskaper – Med dina verktyg, ditt tålamod och ditt stöd har jag funnit kraften och energin. Jag kommer tillbaka! 

Maria Carlson 44 år ”ICA/IT”

090505
 

Jag tror inte att jag insåg fullt ut vilken resa som faktiskt väntade mig när jag åkte hemifrån Stockholm den 17 april för att spendera tid ensam på Koh Lanta och få undervisning hos dig i två veckor... Inte bara själva resan där och då, i april/maj 2009, den hade jag nog ganska klar för mig, utan det faktum att resan bara fortsätter, i mig och med mig och som numera genomsyrar hela mitt liv.

Jag har sedan jag kom hem den 5 maj yogat och mediterat hemma. Det har varit mycket med barnen, mycket på jobbet, mycket överallt och jag har såklart varit orolig att tappa min practice. Så för att upprätthålla den på något sätt i vardagen och verkligheten här i väst, har jag satt mig för att meditera lite då och då. Inte varje dag men definitivt varje gång med en stilla undran om hur det hela ska gå till egentligen (tvivel)? Och som jag har förvånats och överaskats! För hur rörigt livet än är, så kan jag sätta mig och "vips" är jag där. Det finns där i mig hela tiden och bara väntar på min uppmärksamhet. Jag har fått verktygen och de funkar. Det är helt magiskt och det är du som lotsat mig dit.

Jag har nu påbörjat en intensivkurs i yoga här hemma. En kurs denna vecka, nästa nivå nästa vecka och ytterligare en nivå veckan därpå. Efter varje yogapass är jag berörd av både glädje och sorg samtidigt (två sidor på samma mynt), på ett sätt som knappt går att beskriva, en känsla som kommer direkt från bröstet, kärnan. En känsla som är allt på något sätt. Jag behöver inget annat i livet och skulle helst vilja vara där, i den, hela tiden! Precis som jag kände mot slutet av min vistelse på Koh Lanta. Jag vet att du förstår vad jag menar.

Det är skönt att känna att det finns en person som varit med på en viktig del av min resa och som förstår vad jag går igenom, vad jag upplever, vad jag funderar över och pratar om. Det största av allt är att min resa fortsätter och det känns som om jag är precis alldeles i början av den. Det är så mycket spännande som händer och i höst väntar fördjupningsstudier inom buddhism och vidare yogakurser så klart. Jag har helt ärligt aldrig mått så bra och varit så genuint lycklig någonsin tidigare. Förlösningen skedde hos dig, i hettan, på Koh Lanta nån gång i slutet av april 2009. Jag har hittat hem. Tack Annelie för du har hjälpt mig hit!

Med metta!

//Madeleine

Utvärdering av detox retreatet 090531
Retreat på Koh Lanta under lågsäsong  (31/5 – 9/6)

Så härligt att vandra på de öde stränderna på ett fridfullt Ko Lanta. Komma i ”kontakt” med min kropp igen genom yogan. Genom meditation och coaching hitta ”trådar” i mitt liv. Vilken resa detta varit! De här 10 dagarnas retreat har varit det bästa som hänt mig på många, många år. Retreatet blev en helomvändning i mitt liv på så många plan.

Jag hade varit trött under en längre tid innan retreatet. Känt mig totalt orkeslös med brist på lust och engagemang. Jag kände hur livet bara rullade på utan att det var jag själv som styrde. Jag bar på många ok av skuld och otillräcklighet. Alltid alla andra före mig sälv. Så att få ägna 10 dagar helt för mig själv i stillhet och tystnad var något som jag verkligen längtade efter.  Även om jag allvarligt funderade över hur det skulle funka att  endast knapra råa grönsaker och nötter till lunch och middag i 10 dagar! Hur mår man av det? Kan man någonsin se åt en morot igen?

En av ”aha-upplevelsena” är just hur fantastiskt bra jag mår av att äta på det här sättet. Tro det eller ej men jag såg verkligen fram emot måltiderna och saknade ingenting. T.ex. är ett ”smörgåsbord” av tropiska frukter på morgonen helt fantastiskt. Det här uppvaknandet gör att jag vill förändra mitt sätt att äta. Jag vill fortsätta äta så här till viss del och även försöka få med min sambo i min iver om hur bra detta känns.

De långa promenaderna på stranden, yogan och detoxen har även förändrat min kropp. Jag har gått ner många kilon, har en vacker jämn solbränna och hela kroppen är uppstramad av muskler som tränats och tänjts.
De två första dagarna är tunga, speciellt den andra. Även den andra dagens meditationer är jobbiga att ta sig igenom. För mig var de kaosartade  med ett inferno av bilder. Det är helt enkelt två dagars ”helvete” med huvudvärk, illamående och kroppen värker. Men när jag kommer ut ”på andra sidan” den tredje dagen ............. är jag fylld av energi!  Jag kan inte förstå att jag är så här pigg! Jag är klar i huvudet, känner mig fokuserad, stark, uppstramad, vill förändra och vill börja träna igen. Jag har gått omkring som en zombie. Kan inte förstå att jag låtit det gå ett år till utan att jag tagit tag i de saker som jag vill med mitt liv. En av de första insikter som slår mig är just att man inte på något sätt får sin energi tillbaka genom att vila och åter vila. Det är ”action” som gäller! 
Att meditera så här intensivt ger verkligen resultat. I meditationen och med hjälp av Annelis helt fantastiska coaching (som alltid är så träffsäker) har de här dagarna gett mig djupa insikter om mitt liv, mitt ”tema” i livet och hur jag ska strukturera mitt liv, min vardag för att finna harmoni och balans. Jag är så tacksam Anneli. Såå tacksam! Att bara 10 dagar kan göra så här mycket! Jag har varit en väldigt obeslutsam person och är fortfarande mållös över hur många livsavgörande beslut jag fattat dagarna efter retreatet. För första gången i mitt vuxna liv vet jag vad jag verkligen vill....på riktigt.
Tack för de här underbara dagarna. Tack för all omtanke och att du ”skällt” på mig när jag trillat dit (tillbaka till tron att jag inte kan). 

Det här ska jag göra igen!
Anna, 38 år (en som är smittad av din livsglädje)

”Jag heter Emma och jag har en ätstörning!” En kort berättelse om hur livet kan bli mer av glädje och mindre ångest genom ett magiskt möte på Koh Lanta.

Det var min nyfikenhet på en östlig meditationsform och yoga som drog mig till Annelie och The Retreat. Men så snart jag landat, träffat Annelie och påbörjat mitt arbete insåg jag att denna resa skulle handla mer om att släppa kontrollen och ångesten, börja arbeta med mig själv och inte mot mig själv och att själva knutpunkten i arbetet faktiskt var min ätstörning.
Det finns en mängd olika ätstörningar. Det finns de som svälter sig själva, de som vräker i sig mat i perioder för att sedan kräkas upp den och så finns det sådana som känner ångest över mat och maximerar sin träning för att bränna så mycket kalorier som möjligt. Själv har jag fått diagnosen UNS (ätstörning Utan Närmare Specifikation) och har levt med denna sorg och ångest sedan jag var 22 år gammal.  För mig har det inneburit total kontroll över matintag och träning, många timmars ångest och planerande för vad jag skulle äta och vad jag skulle träna. Ångest över maten jag åt igår, förra veckan eller ångest över maten jag hade framför mig. Jag har gått i en mängd olika terapiformer såsom psykoterapi och KBT för att nämna exempel. Men det är först sedan jag kom till The Retreat och fantastiska, magiska Annelie som jag insåg att jag alltid kommer att ha en ätstörning och att jag måste lära mig att leva med den, inte ignorera den eller försöka låtsas att den inte finns.  Det var först hos Annelie som jag fick konkreta sätt att arbeta för en vardag med mindre ångest och mer glädje.
Annelie fick mig att inse att det som är bakom är bakom, historia är och förblir historia. Det som är viktigt är det som sker nu, idag, i denna stund. Hur jag fick mina ätstörningar, hur jag fick min ångest är egentligen inte det viktiga. Det viktiga är hur jag ska hantera det nu, i mitt liv just nu. Annelie fick mig att förstå att min ätstörning är en sjukdom som jag kommer att ha med mig resten av mitt liv. Ni vet hur alkoholister får ställa sig upp under en session och säga ”-Jag heter XX och jag är alkoholist.” Det är samma sak för oss med ätstörningar. ”-Jag heter Emma och jag har en ätstörning.” Skillnaden är bara den att vi måste äta för att överleva, alkoholister får aldrig någonsin röra alkohol, aldrig. Hur gör man då? Man måste lära sig acceptera att man har en ätstörning, att mat och utebliven träning ger ångest och att man kan lära sig leva med detta på allra bästa sätt och med så lite ångest som möjligt.  Det går, jag lovar! Jag vet för att nämna ett exempel att jag får ångest om jag äter mat med mycket fett och kolhydrater. Jag vet att jag får ångest om jag inte tränar ett visst antal dagar i veckan. KBT terapi lär oss att gå emot det vi har ångest för, dvs. ät den feta maten och sluta träna. Nu raljerar jag lite men ungefär så. Annelies verktyg är helt annorlunda.  Verktygen banar väg för att själv ta kontorollen över din vardag, sluta bry dig om vad andra säger och lyssna på det som skapar frid i dig.
Jag vet att jag mår allra bäst när jag får njuta av god, näringsrik mat med bra fetter, långsamma kolhydrater och rätt mängd protein. Jag mår bäst när jag får njuta av mellanmål såsom äpple, banan, yoghurt och nötter, mums!  Alltså ser jag till att äta den maten så ofta jag kan. Jag planerar och skapar min vardag och det frigör lyckokänslor utan plats för ångest. Jag har kontroll. Men, om jag blir sugen på att äta något lite onyttigare, eller jag ska bort en kväll och vet att jag inte kan påverka det som serveras. Vad gör jag då? Jo, då lärde Annelie mig något oerhört smart. Det kallas Mental Notering; dvs. du säger till dig själv. - Ikväll ska jag gå bort. Då kommer jag att äta lite annorlunda än vad jag annars gör. Det är OK. Jag kommer inte att gå upp i vikt för det och jag kommer inte att behöva träna ett extra spinningpass heller. Vad har jag gjort nu? Jo, jag har förekommit min ”mind”, den där rösten som inte alltid är så snäll mot oss. Jag har sagt till den att det är helt onödigt att ens försöka ge mig ångest, varken nu eller senare.  Vi måste lära oss att kontrollera ”the mind” och det är här meditationen och yogan kommer in.  Ju mer du mediterar, desto mer lär du känna dig själv på djupet. Du lär dig andas ut din ångest, dina upplevelser, dina minnen som plågar dig och du får in frid i ditt sinne. Genom yogan lär du känna din kropp, att kroppen är ditt tempel och att du måste vårda den. Alltid! Yogan är balanserande, den är egentligen den enda träningsform du behöver.
Med hjälp av Annelie och med dig själv i centrum som motorn går det att lära sig älska mat, älska det där som ligger på tallriken, älska din kropp och det du stoppar i den. För du vet att du stoppar i den mat som är gjord av kärlek och genom den processen uppstår ingen ångest. Du vet att du tränar rätt mängd för du har lärt dig genom meditationen och yogan att överträning ger sämre energi . Det hela blir en renande process där du i centrum står för dina beslut om din kropp, ditt sinne och slutligen din själ. Välkommen till ditt nya liv!
Samtalssessionerna med Annelie, meditationen i templet och med Annelie, yogan och de fantastiska energierna på Koh Lanta, de underbara människorna och den fantastiska maten har gjort att mitt liv tagit helt nya vändningar.

Emma, 32 år och skånebo 091115

Hej Annelie

Nu har jag varit hemma i sverige i en manad efter 6 veckor hos dig på koh lanta. Skönt att komma hem o känna att det är gott att vara hemma igen fast det är kolsvart på dagarna, snart blir det ljusare. Resan till dig har verkligen knuffat mig i rätt riktning aven att jag varje dag får plocka fram mina nya verktyg men det gör mig inget för då kommer underbara minnen upp med tidiga meditationer och intressanta yogastunder med dig.
Varför åkte jag till Kohlanta ? För drygt ett år sedan hamnade jag som många andra  efter har stoppat alldeles för mycket i min ryggsäck  under lång tid i ett  stresstillstånd  som snabbt följdes av utmattningssyndrom. Jag fick en massa funktionsstörningar o inte nog med det nog fan blev jag deprimerad också. Första halvåret vad en pina o ingen förstod hur jag kände det , blev väldigt rädd o drog mig ännu mer tillbaka . Efter sex månader började jag medicinera så jag kunde få sova och hjälpa mig igång igen . Första tiden var jag halvtidssjukskriven o försökte senare under våren att jobba heltid. Kom inte igång med mig själv o mitt privatliv var ingenting….Kom i maj i kontakt med en läkare som var specialist på det här o han förklarade varför jag hade hamnat där jag hamnade, o det var första jag kände hopp igen. Efter sem så var jag halvtidsjukskriven o det gick inget vidare , har ett jobb som personalchef  så allt blev bara halvhjärtat både privat o jobbet. Tröttnade till ordentligt i slutet av sep , hade i bakhuvudet att jag läst om nått retreat i thailand så jag gogglade på det o fann annelie , bestämde mig på 2 dagar att jag skulle åka . Hade testat under perioder avslappningsband  som jag tyckte hjälpte mig så meditation i 4 veckor o lite yoga skulle säkert bara hjälpa mig,  Tog kontakt med försäkringskassan  o de var hur förstående som helst så sjukskrivningen blev inga problem  att få.
Så åkte alldeles själv o kom ner med  ett litet hängande huvud o en trött själ. Personkemim  kändes direkt hundra med annelie , hon satte igång mig direkt  mediationen o yogan varje dag , på eftermiddagen så gick jag alltid på massage o praktiserade minfulness på stranden ,en helt perfekt start . Mitt eget mål med resan var ju givetvis att hitta  ny energi , känna mig glad igen o kunna skratta  o hitta styrka att kunna förändra mitt eget liv. Från att varit en trött, stressad  själ med stukat självförtroende komma mina krafter sakta tillbaka .Meditation i mindfulness har hjälpt mig att snabbt varva ner o hitta ny krafter igen o det bara med hjälp av andningen. Receptet är att göra det varje dag o vara disciplinerad, kan bara säga efter 2 månader att det är oehört sköna stunder. Har ju aldrig yogat innan men den är verkligen ett bra komplement till mediationen , man tränar upp sin styrka o smidighet samtidigt som man är i nuet. Mina 4 veckor blev sex o det var optimalt för mig och från fk:s håll var det återigen inga problem att förlänga vistelsen .
Det har varit mycket betydelsefullt för mig att kunna komma iväg o de sig själv lite ovanifrån o allt därhemma. En sak som slog mig allra mest det är ju givetvis vilket stressigt samhälle vi lever i o hur lite tid i har för varandra egentligen o hur vi konsumerar hela tiden med allt. När man går från illafall nästan fullt frisk till obrukbar så upplever man det som hemskt .När man blir så sårbar som är då och alla talar om för en hur dålig man blivit o alla teorier vad man råkat ut för och alla snabba recept från sjukvården o vänner o fam så är det väldigt lätt att bli skiträdd. Det tar tid att komma tillbaka o det får ta tid för jag vill inte komma tillbaka till mitt gamla igen. Vistelsen  på koh lanta  med annelie har gjort att jag kommit i kontakt med mina känslor igen o knuffat mig i en ny rikting , det går inte fort  och det blir bakslag ibland men jag vet att det är rätt väg .Jag kommer på mig själv att jag kan njuta av små saker som händer varje dag o det är stort för mig.  Framförallt känner jag att min livsglädje börjat komma tillbaka.
Det har varit omvälvande att lära känna dig Annelie , du sparkade verkligen igång mig med ditt stora engagemang  o styrde mig tillbaka med ditt stora kunnande, du har berört mitt inre och hämtat hem min ande igen .Din tillgänglighet för samtal när det behövdes o dina rena livsförklaringar bär jag alltid med mig. 
Vill också tillägga att dykningen ihop med meditationen  är som balsam för själen o också blivit ett nytt stort intresse för mig
Ett omnämnande med varm kärlek till ägarna o personalen på ”somewhere else” det boendet är magiskt . Alla är underbara mot en o maten är fantastisk. Bo där!

Tack Annelie

Kramar Robert
20091220

Vad jag vill förmedla är att du är en eldsjäl som lever som du lär
och att du har ett stort kunnande av det du delar med dig av och
att du har en stark mission att dela med dig av ett kärleksfullt
sätt att ta hand om sig själv/leva och sprida detta vidare.
Eva Bjärhall, Stockholm 20100804

Tyst retreat i Vikarbyn juli 2010
Varför åker man på tyst retreat? Vad är det egentligen som lockar? Förmodligen flera saker; man vill bort från vardagens stök och den överstimulans vi drabbas av dagligen men kanske främst för att för en gång skull vara ensam med sig själv och sina tankar. En både lockande och skrämmande idé! Kommer ihåg att jag första kvällen fick hjärtklappning utan att riktigt förstå varför. Men visst behöver vi tystnaden, den är magisk, stark och väcker så många känslor och iakttagelser och ger oss en hälsosam distans till det vi tror är vårt verkliga inre. 
En kombination av fem timmars meditation och tre timmars yoga varje dag blev en intensivkurs i att hantera sig själv! Tänk vilken styrka det ger att känna att man faktiskt klarar av det, att vi inte alltid behöver anlita terapeuter och andra experter för att må bra, utan kan läka oss själva. Det ger trygghet, tillit till sig själv och en ljuvligt rofylld känsla i magen. Nu vill jag inte säga att jag kommit i ”mål” efter en vecka, men det var en fantastisk rivstart på något nytt, något att arbeta vidare på och något att se fram emot. Men det kräver tid, engagemang, lite undvaranden och en tro att vi kan förändras och utvecklas, att det till rätt stor del bara är vi själva som kan bestämma hur bra eller dåligt vi vill må.
Därför kan jag varmt rekommendera Annelies tysta retreat, hon har tagit fram ett väldigt enkelt, och samtidigt svårt, koncept för oss rastlösa, oroliga själar som kommit så långt ifrån en naturlig livsstil. Vi som letar i en uppsjö av mer eller mindre seriösa ”quick-fix”. Jag uppskattade mycket Annelies fokuserade, helhjärtade och okomplicerade angreppssätt och hennes förmåga att bjuda på sig själv, sina erfarenheter och kunskaper. Det var också bra att med hennes vägledning själv få bestämma graden av andlighet som vi kunde smälta.
Man talar om den ”talande tystnaden” och det är verkligen sant. Få saker är så innehållsrika som just tystnaden – för det är där vi finner oss själva!
Ingrid Sandström
Stockholm 100813

Det låter så klyschigt; ”duktig flicka”. Självutplånande målas upp som en dygd. Jag såg det emellertid inte som en dygd, mer som en plikt. Alla dessa levande varelser som lider. Överväldigande. Jag kände att jag hade det bra på deras bekostnad, för jag hade ju inte förtjänat välmåendet mer än de. Jag bar all världens ondska på mina axlar och tog på mig ansvaret att lappa ihop min omgivning.
Jag har varit sådan så länge jag kan minnas, även som barn. Ett barn som inte talade om för någon att hon hade feber och kräktes för att de andra i familjen också hade feber och kräktes och någon måste ju ta hand om dem. På julafton hade jag ångest över att andra barn svälter även på julen. ”Mamma, du ska vara tacksam, du har aldrig behövt se dina barn svälta”. Om någon dödade en spindel började jag gråta. Om jag bröt en kvist på en buske fick jag dåligt samvete. Jag blev kallad överkänslig och fick lära mig att inte belasta andra med mina överdrivna känslor. ”Bit ihop”. Jaha man ska bita ihop, ja okej, jag biter och biter tills jag får bettskena på natten.
För två år sedan var jag en 20-åring som redan hade provat på utmattningsdepression, fått paniksyndrom och traskat in i den där välkända väggen. Jag hade kommit hem efter nio underbara månader som volontär på andra sidan jorden och sedan läst det första året på min utbildning i Sverige. Jag var ”tvungen” att alltid prestera toppresultat på tentorna, villkorslöst ställa upp för alla runt omkring mig och samtidigt fortsätta ägna mig åt att rädda alla utsatta människor och djur.
Nu vet jag att dessa krav på mig själv var kontraproduktiva. Jag visste inte hur man lyssnade inåt, bara hur man lyssnade utåt, så plötsligt en dag small det för där stod det tydligen en vägg. Det gjorde ju inte lidandet mindre i världen. Summa summarum blev ju lidandet större. Jag blev en fånge i min egen kropp, jag bodde i min största fiende och den lät mig inte ens åka buss vissa dagar. Med de förutsättningarna gör man inte mycket nytta i världen, för sanningen är att förmågan att hjälpa andra står i direkt relation till hur balanserad man är. Att tanka energi är således inte själviskt.
Genom att praktisera mindfulness har jag lärt mig att ta hand om mig själv och behandla mig själv med kärlek. När jag mår bra och lever i nuet kan jag kanalisera min energi och mitt engagemang för att vara närvarande i det jag gör, istället för att mitt engagemang spretar åt alla håll samtidigt. Jag har lärt mig att jag kan utföra goda handlingar och hjälpa andra utan att förlora mig själv, eftersom jag fyller på energi i meditationens icke-handlande. I det goda jag gör kan jag tillåta mig att njuta av det jag skapar här och nu, istället för att ha dåligt samvete över att jag inte kan skapa välmående överallt på jorden. Jag kan låna ut mina vingar men jag kan inte ge bort dem. Jag är i första hand jag, inte student eller mitt framtida yrke, inte någons vän eller släkting, inte en hjälte som ska rädda världen. Det viktigaste är att vara sann mot mig själv, att lyssna inåt, så kommer orken till att vara good enough inom de andra områdena som ett brev på posten. Jag är inte där än, jag är bara i början av min resa och detta är ett livslångt arbete, men jag har börjat att gå i en ny riktning och känner att jag har valt rätt väg.
När jag kom till retreatet hade jag varit fri från panikattacker under ett års tid, tack vare KBT kombinerat med hårt arbete. Jag trodde att jag var botad och att allting var bra. Att åka på retreat såg jag mer som något spännande att prova på, mest för att min stela kropp kunde behöva lite yoga och för att det skulle vara skönt med avkoppling. Att det skulle förändra mitt liv hade jag ingen aning om. Det var allt annat än avkopplande. Istället inleddes en resa inåt, djupt ner i mig själv, som skulle bjuda på starka känslor, ångest och smärta. För första gången i mitt liv lyssnade jag inåt. Jag behöver inte analysera vad som finns där, vad som är kärnan till smärtan, jag behöver bara iaktta det som sker och acceptera det.
Jag är uppvuxen i en miljö där det råder skepsis kring sådant som anses andligt. Detta i kombination med att jag på min utbildning har blivit drillad i att söka vetenskapliga förklaringar innan jag tar något till mig borde kanske ha genererat en viss skepticism när jag mötte meditationen och den andliga atmosfären på retreatet. Så blev inte fallet. Jag var öppen och hade inget att förlora. Nu behöver jag inga förklaringar, mina upplevelser av detta kraftfulla verktyg räcker som syre åt min tilltro till dess förmåga att göra gott.
När jag lämnade retreatet vad jag rädd. Det kändes läskigt att återvända till vardagen och fortsätta på egen hand. Jag oroade mig för hur människorna i min omgivning skulle ta emot den nyupptäckta sidan av mig. Ändå satt jag i ett lyckorus på tåget mot min hemstad. Jag lyssnade på musik, njöt av det vackra landskapet som svepte förbi utanför fönstret och kände att jag skulle kunna klara vad som helst, ”bring it on!”.
Nu har jag varit hemma i en månad och det har gått bra. Jag mediterar fortfarande varje morgon, gör en kort avslappningsövning varje kväll och påminner mig själv om att leva i nuet så ofta jag förmår. I början var det svårt och det dök upp svårigheter som jag inte hade tänkt på innan jag kom hem. Då mailade jag Annelie och fick kloka svar. Det känns tryggt att ha hennes vägledning och stöd och jag hoppas att hon känner min tacksamhet. Jag har även köpt hem ett flertal spännande böcker att varva med studentlitteraturen framöver, för att låta mig inspireras av all den kunskap och visdom som finns inom mindfulness.
Ibland känns det överväldigande och skrämmande, när jag tänker att detta är något som jag ska göra varje dag under resten av mitt liv. Då registrerar jag den tanken som en tanke och försöker att återföra mig själv till nuet. Om jag bara tar ett ögonblick i sänder så är det inte lika överväldigande. Det finns mycket vi gör varje dag utan att det känns överväldigande eftersom det har blivit en vana; vi borstar tänderna, vi lagar mat, vi går till jobbet/skolan osv. Det handlar alltså om att jag måste ta mig tid för meditation varje dag, även om det vissa dagar bara blir ett andetag, så kommer det till slut att bli en vana. Jag behöver inte fundera på huruvida det är värt det eller utvärdera eventuella framsteg, jag behöver bara göra det varje dag så får vi se varthän det bär.
Mitt liv har även blivit påverkat på andra plan. Jag lägger ner mer omsorg på att välja ut och tillaga maten jag äter, jag gör yogaövningar nästan varje dag och känner hur kroppen sakta men säkert blir smidigare, jag tar dagen mer som den kommer och funderar mindre på framtiden. Jag har även ändrat mitt sätt att koppla av. Förut gjorde jag det ofta framför ett halvkasst TV-program, för att slippa tänka. Nu tar jag hellre en promenad (gärna barfota av någon anledning), läser en bok eller sitter sysslolös och njuter av stillheten. Dessa förändringar är inte byggda på medvetna val, de har kommit av sig själva.
Människorna runtomkring mig har accepterat det nya i min livsstil, var och en efter egen förmåga. Några har haft svårare för det, andra har gjort det med lätthet och med enstaka vänner har jag haft fantastiska samtal där vi har gått in mer på djupet av detta synsätt. Jag har även kommit till insikt om att jag inte behöver övertyga eller förklara mig för någon annan. Jag praktiserar för min skull och även de andra kommer få smaka av frukten som jag kan skörda när jag, med mindfulness implementerat i mitt liv, låter puppan utvecklas till en fjäril i sin egen naturliga takt.

Det känns som att jag ser på andra människor på ett lite annorlunda sätt nu jämfört med tidigare. Jag tror att jag ser dem med en lite klarare blick, lite mer så som de verkligen är och mindre genom slöjan av mina egna och andras tankar och åsikter om dem. Alla är vi människor, alla har vi brister och det kan vi inte rå för. Likaså jag själv. När någons mänskliga tillkortakommanden gör sig påminda, eller när något oväntat händer, kan man välja att se det som en övning och lära sig något av det istället för att reagera med lidande eller frustration. Allt som har hänt i mitt liv - både de händelser som har alstrat glädje och de som har frambringat sorg - har fört mig hit, till detta sökande och den insikt jag håller på att växa in i. Det är jag tacksam för.

Det är okej att känna, både njutning och smärta, både glädje och sorg. Att visa känslor är en styrka, inte en svaghet. Det finns inget att vara rädd för, det är bara att släppa taget.

20100816